Efter lite påtryckningar finns det nu en blogg. Pau har, lite motvilligt, fixat en till mig. Hon påstod att jag var född på stenåldern när jag sa att jag inte visste hur man gjorde. Anyways, nu börjar vi bloggen här, så jag får ut info till de som vill veta!
Bussresan gick helt okej. Första biten var dock inte så rolig. Jag har aldrig varit med om att man stannar SÅ många gånger på så kort tid. Folk skulle av, bussen skulle tankas, chauffören skulle drick kaffe (tre gånger på tre timmar) och när jag äntligen trodde att nu, nu verkar det lugna ner sig (kl 02) då var det dags för färjan. Efter det var det två timmar till Hamburg och dags för byte av buss. Den andra bussen var mycket fräschare och stannade inte alls lika ofta så jag fick några timmars sömn. Väl framme hookade jag en taxi och chaffisen skrattade åt mig när jag försökte uttala namnet på mitt studenthus (Winschoterdiep…) Vi hade en liten lektion där i taxin, det gick sådär.
De 50 metrarna från taxin till huset gick väldigt långsamt eftersom mina två väskor var väldigt tunga och otympliga att bära. Men jag fick bärhjälp av en snäll spanjor som också förklarade hur jag skulle gå för att komma till min student manager Boris. Boris var dock inte hemma, jag ringde honom och han sa att han skulle komma om en halvtimme (jag var lite tidigt). Efter ett tag kom vaktis och frågade vem jag satt och väntade på och sa att han kunde visa mig till mitt rum (och hjälpa mig med väskorna). Även han försökte lära mig att uttala Winschoterdiep, det uttalas verkligen inte som det stavas…
Mitt rum är jättestort och hyfsat fräscht och fint. Men har den minsta garderoben jag sett.. det kan knappt ens kallas för garderop. Det är ett skolskåp. Det kommer bli ett problem. Köket vill jag inte berätta om för jag har inte fått så bra intryck av det , hoppas på att det inte alltid ser ut så… Toan och duscharna verkade däremot helt okej!
Än så länge är alla jag har träffat hur trevliga som helst, men det verkar som de flesta är på väg härifrån. Boris sa att det kommit några nya studenter men att de flesta kommer imorgon. Min granne Mohad knackade precis på och informerade mig om att jag hade väckt honom när jag kom, bra första intryck! Men han var glad och sa att han kunde hjälpa mig om jag behövde något och skulle höra sig för om någon som är härifrån ville sälja sin cykel billigt till mig. Väggarna är supertunna och man hör när någon harklar sig i princip.. men jag vänjer mig nog.
Min "garderob"
Nu ska jag iväg till ikea som ligger tio min härifrån!
Tjingeling
